-
1 ἔν-ορκος
ἔν-ορκος, im Eide, durch einen Eid gebunden; ἔνορκος οὐδενί Soph. Phil. 72; ἔνορκόν τινα ϑέσϑαι, durch einen Eid verpflichten, 800; ἔνορκον λαβεῖν τὸν δῆμον βοηϑήσειν Aesch. 3, 90, der auch ib. 65 sagt ὅπως Κερσοβλέπτης μὴ ἔσται ἔνορκος, μηδὲ μετέσται τῆς συμμαχίας καὶ τῆς εἰρήνης αὐτῷ, damit er nicht in dem durch einen Eid besiegelten Bündniß sei; vgl. Thuc. 2, 72 u. Xen. Hell. 6, 5, 18, τῷ μὴ βουλομένῳ μὴ εἶναι ἔνορκον συμμαχεῖν, sie sollten nicht verpflichtet sein. – Von Sachen, durch einen Eid geheiligt, bestätigt, ϑεῶν δίκη Soph. Ant. 366; φιλίαν τε καὶ ἔχϑραν ἔνορκον παρὰ ϑεῶν Plat. Legg. VIII, 843 a; Plut. ἔνορκοι φιλίαν ἐποιήσαντο, Thes. 30; παρακαταϑήκην ἔνορκον εἰληφώς Dem. 25, 11, unter eidlicher Zusicherung der Zurücklieferung; ἔνορκον ποιεῖσϑαι μὴ πρότερον κομήσειν, schwören, Plat. Phaedr. 89 c; Aesch. 2, 176 τὸ μὴ μνησικακεῖν ἔνορκον ἡμῖν καταστησάντων αὐτῶν, sie ließen uns schwören; Sp., ἔνορκος ἔμενε ἡ συμμαχία Pol. 4, 9, 4; ἔνορκον ἐποίσει τὴν ψῆφον, iuratus sententiam teret, D. Hal. 7, 45. – Adv. ἐνόρκως, z. B. νόμον τηρεῖν Ath. VI, 274 e.
-
2 ἔνορκος
ἔν-ορκος, im Eide, durch einen Eid gebunden; ἔνορκόν τινα ϑέσϑαι, durch einen Eid verpflichten; ὅπως Κερσοβλέπτης μὴ ἔσται ἔνορκος, μηδὲ μετέσται τῆς συμμαχίας καὶ τῆς εἰρήνης αὐτῷ, damit er nicht in dem durch einen Eid besiegelten Bündnis sei; τῷ μὴ βουλομένῳ μὴ εἶναι ἔνορκον συμμαχεῖν, sie sollten nicht verpflichtet sein. Von Sachen: durch einen Eid geheiligt, bestätigt; παρακαταϑήκην ἔνορκον εἰληφώς, unter eidlicher Zusicherung der Zurücklieferung; ἔνορκον ποιεῖσϑαι μὴ πρότερον κομήσειν, schwören; τὸ μὴ μνησικακεῖν ἔνορκον ἡμῖν καταστησάντων αὐτῶν, sie ließen uns schwören; ἔνορκον ἐποίσει τὴν ψῆφον, iuratus sententiam teret